Utmed landsvägen finns det en gammal tomt där huset rivits, men det finns en liten skylt som berättar att det bodde folk där redan i början av 1800-talet. På tomten såg jag röda blommor i somras, borstnejlika. Knallröda!
Häromdagen stannade jag där och gick ut för att titta, och ja, massor av fröstänglar av borstnejlika stod där och bara väntar på våren! Det känns som att hitta en skatt. Även om just borstnejlika är en vanlig växt så känns det magiskt att få ta del av just den här. Jag vet inte om det går att komma närmre historien än just genom levande växter? Tänk att kanske någon av just dessa kvinnor som bott där för så länge sen en gång planterade denna nejlikan, från frön som hon kanske fick från en släkting, vän eller granne. Wow. Det är lätt att tänka att man förr enbart odlade sånt man behövde för att överleva, men så klart ville man också ha det fint.
Jag vill verkligen vårda det här. När en sort eller art försvinner går det aldrig att få tillbaka den. Att bevara gamla sorter är att spara skatter åt framtiden. Nödvändiga sådana, med egenskaper i utseende, smak, tillagning och skötsel som moderna sorter inte har.
Om man är intresserad av detta så vill jag passa på att tipsa om föreningen Sesam.
God jul till er alla där ute!
/Jeanette
Lägg till kommentar
Kommentarer