När min son började förskolan vid 3 års ålder var det besvärligt för honom. Han var ofta utåtagerande och för att må bra fick han många anpassningar. Han fick sin autismdiagnos vid 5 års ålder.
Hemma fanns det en miljö där han lekte och fick ro och där inget störde honom - trädgårdslandet.
"Tänk om han kunde få tillgång till den miljön på förskolan", tänkte jag.

Första säsongen grävde vi bort grässvålen, gödslade och planterade. Barnens entusiasm gick inte att gå miste på!
Allt eftersom vi tog bort gräset planterade vi direkt. Mycket rödbetor, blommor och ätbara perenner blev det. Det fanns inte en färdigtänkt design utan istället fick barnen plantera vart de ville. Gångarna trampade vi upp där barnen verkade gå som oftast. Tanken bakom det var att fokusera på odlarglädjen och öka barnens känsla av kompetens och samarbete, och inte på det färdiga resultatet. Målet i detta skedet var att barnen skulle få prova, vara nyfikna på jorden och upptäcka glädjen i att hålla på med jord och växter. När barnen planterade hamnade vissa plantor uppochner, med rötterna upp och en del stod ovanpå jorden. Helt i sin ordning! När de gick in på lunch så vände jag plantorna rätt och kompletterade för att fylla upp.
Bilden är tagen 5 juli.
De flesta plantor är förkultiverade hos mig. Från lokalbefolkningen och vårdnadshavare fick vi fina perenner och buskar.